Det här med förhållanden...
Har på ett eller annat sätt varit ett helvete för mig.
Mitt första "förhållande".
"En dag, en mardröm."
Jag gick i tredje klass, och var fortfarande lika lekfull och glad av mig.
Då jag var och lekte med de andra barnen på lekplatsen i skolan.. såg jag honom.
Han såg söt ut men såg ganska annorlunda ut jämfört med dem andra killarna.
Nästan lika lång som mig, hade glasögon, hade spikrak lugg framför pannan..
Jag följde efter honom när han gick ifrån lekplatsen. Jag var som ett klistrigt plåster som följde efter honom vart han än gick utomhus. Jag stod alltid bakom en stenvägg och
såg honom på avstånd, spela eller leka med dem andra barnen.
Tills en dag då han hejdlöst gick fram till mig, ensam.. och frågade "Får jag chans på dig?"
Omedvetet om vad jag precis skulle svara på, så såg jag ett "ja" utan att ens veta
till vad jag egentligen hade svarat på.
Han gav mig en puss på kinden och sprang iväg långt bort ifrån mig.
"Min första puss..." sa jag och kände mig själv på kinden.
Månader gick, och jag och "han" hade inte pratat än med varandra sen dess.
Jag var utanför precis en liten bit avstånd från yterrdörren. Jag såg dörren öppnas
och någon som ropade mitt namn. Jag kollade dit och såg "hans" killkompis.
De ropade efter mig att komma in till dem. Jag gick in som de bad mig om.
Det var alldeles knäpptyst i det rummet, så kallade "lekrummet"
"han" och kompisen och jag, var helt själva där. Jag frågade varför dem ville jag skulle komma.
"Han ville ha hit dig, din pojkvän altså"
Innan jag visste ordet av det, kom både "han" och kompisen emot mig
och tog tag i mina båda armar och försökte dra in mig på toaletten med tvång..
Jag hade ryggen åt deras håll, och höll fast mina händer i dörrens kanter allt vad jag kunde..
Dem fortsatte att försöka dra in mig, och lyckades... mina händer blev svettiga och gled..
jag släppte taget och skrek..att jag inte ville in dit. Dem lyssnade inte..
"Han" satte sig ned på toalettlocket och satte ner mig i hans famn, sittandes.
Han höll för min mun hårt.. trots att jag försökte skrika att han skulle släppa mig..
När han hörde att jag försökte skrika.. höll han för min näsa, nedåt. Så jag knappt
kunde andas... eller få någon luft. Jag skrek inombords...tårar rann nerför kinderna av ångest...
"Varför gör dem såhär mot mig, varför just jag?" Tänkte jag då.
Jag kunde inte höra ett ord av vad kompisen sa.. jag var helt borta. Var nära till
att svimma av, på grund av bristen på luften. Efter ett tag... kände jag någon röra mig.
"Han" smekte med sin hand 'där nere' på mig... det var obehagligt... jag ville ut därifrån..
ville få honom att sluta röra mig på det sättet.. men kunde inte röra mig eller göra något..
Jag som inte ens hade kommit in i puberteten.. men ändå vidrörde han mig
på dem förbjudna ställena... i så ung ålder. Det var inget jag ville uppleva nånsin igen...
Jag minns inte hur jag tog mig ut, men dem släppte mig. Jag sprang ut därifrån. Jag grät..
När jag sprang ut, var det en massa andra som bara stirrade på mig.. elever, fröknar..alla.
Jag visste ju inte ens själv vad som hade nyss hänt.. hur skulle jag då berätta för någon...?
Detta var den obehagligaste upplevelsen för mig i så tidig ålder.
Aldrig mer, ville jag låta någon röra mig på det sättet igen.
Han hade antastat mig i sådan ung ålder.
Trots det han gjorde mot mig.. var vi fortfarande "ihop" med varandra.
Ett halvår gick. Och en dag så tog han mig i armen och gick med mig
precis utanför matsalsdörren. "Jag gör slut med dig." sa han och bara gick sin väg.
Benen vek sig och jag gled neråt mot stenväggen.. Vad ledsen jag blev av dem orden.
Men åren gick, och jag klarade mig bra utan honom. Jag hittar nog någon annan.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Mitt första förhållande genom datorn.
"Det var som en dröm. Fast sedd ur en vinkel som i en känslomässig mangabok.
men slutade i ut rivna sidor."
Han var den allra första genom datorn, som jag gillade.
Vi träffades ett par gånger, var blinda och kära. Han visade mig runt.. och jag blev
mer kär än förut i honom ju mer jag såg på honom. Han bjöd mig på min första dejt..
Allt det där och lite till.
När jag en dag satt en vänlig kväll nere vid pappas dator i hans kontor
kom ett chockerande mail till mig på hemsidan. Det var "han"
Han hade skrivit en massa ursäktande texter precis innan jag scrollade ner och läste.. "Gör slut"
Jag läste om och om igen.. och vid samma gång, kom tårarna.. som i en repris av en sorgsen drama film. Det värsta av allt var.. att han gjorde slut på Alla hjärtans dag.
Vi fortsatte att vara vänner. Jag möter säkert någon annan..
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Mitt andra förhållande genom datorn.
"Jag sökte efter svar, men fick bara svek "
Vi möttes av en slump. Vi möttes på en hemsida.
Han visade tecken på att han gillade mig.. för att jag var snäll mot honom.
Jag minns honom som en blyg kille, väldigt blyg. Han var något år yngre än mig..
Jag var fortfarande frustrerad efter att min förra kärlek hade svikit mig.
Men denna killen, var där för mig.
Han försökte trösta mig och såg till att prata om andra saker, roligare saker.
Veckor gick, och jag började märka att han på något sätt försökte få mig
att gilla honom på det sättet han gillade mig. Konstigt nog.. fick jag känslor för honom också.
Vi blev tillsammans.. och månader gick.
Tills en dag då han skrev till mig "Du, jag har en sak att berätta för dig.."
Det här bådar inte gott, tänkte jag då..
Med en sorgsen text läste jag .. "Jag är en Jehovas vittne"
Jag blev alldeles iskall i kroppen. Vad är Jehovas vittne? Varför rör det just dig?
"Du är min flickvän, så jag vill berätta en sak till för dig som du måste veta om.."
"Om du fortsätter vara min flickvän, så.. måste du bli en av oss, En Jehovas vittne."
Jag visste inte vad jag skulle svara.... jag var rädd och visste inte vad detta så
kallade "Jehovas vittne" var för något.
"Vi firar inte julafton, nyår eller födelsedagar.."
"... Och händer det en olycka, och man förblöder.. så får man inte göra blodtransfusion"
Jag sa att jag tyckte om honom.. men att jag inte visste vad jag ville..
Jag berättade för mina föräldrar om vad han hade sagt att han var..
Dem blev förskräckta och såg på mig med nästan arga ögon.. "Jehovas vittne!? ..Nej vi låter dig inte bli en sån!!" sa mina föräldrar.
Jag hade inte så mycket val att välja mellan.. Bli ett Jehovas vittne och aldrig mer
få fira julafton, nyår, födelsedagar nånsin mer.. och händer det en olycka och jag förblöder
skulle jag inte få göra en blodtransfusion, jag skulle enligt reglerna bara ligga där på marken och få vänta på att dö... ELLER Låta bli och sorgset nog..göra slut.
Det slutade med att jag gjorde slut. Efter så många tvivel och ångest.. så blev det slut.
Jag hade bestämt mig. Jag var för rädd för att bli något jag inte ens var född till att bli.
Det var inte mitt öde.. Jag kommer säkert finna en annan kärlek.
Mitt första "förhållande".
"En dag, en mardröm."
Jag gick i tredje klass, och var fortfarande lika lekfull och glad av mig.
Då jag var och lekte med de andra barnen på lekplatsen i skolan.. såg jag honom.
Han såg söt ut men såg ganska annorlunda ut jämfört med dem andra killarna.
Nästan lika lång som mig, hade glasögon, hade spikrak lugg framför pannan..
Jag följde efter honom när han gick ifrån lekplatsen. Jag var som ett klistrigt plåster som följde efter honom vart han än gick utomhus. Jag stod alltid bakom en stenvägg och
såg honom på avstånd, spela eller leka med dem andra barnen.
Tills en dag då han hejdlöst gick fram till mig, ensam.. och frågade "Får jag chans på dig?"
Omedvetet om vad jag precis skulle svara på, så såg jag ett "ja" utan att ens veta
till vad jag egentligen hade svarat på.
Han gav mig en puss på kinden och sprang iväg långt bort ifrån mig.
"Min första puss..." sa jag och kände mig själv på kinden.
Månader gick, och jag och "han" hade inte pratat än med varandra sen dess.
Jag var utanför precis en liten bit avstånd från yterrdörren. Jag såg dörren öppnas
och någon som ropade mitt namn. Jag kollade dit och såg "hans" killkompis.
De ropade efter mig att komma in till dem. Jag gick in som de bad mig om.
Det var alldeles knäpptyst i det rummet, så kallade "lekrummet"
"han" och kompisen och jag, var helt själva där. Jag frågade varför dem ville jag skulle komma.
"Han ville ha hit dig, din pojkvän altså"
Innan jag visste ordet av det, kom både "han" och kompisen emot mig
och tog tag i mina båda armar och försökte dra in mig på toaletten med tvång..
Jag hade ryggen åt deras håll, och höll fast mina händer i dörrens kanter allt vad jag kunde..
Dem fortsatte att försöka dra in mig, och lyckades... mina händer blev svettiga och gled..
jag släppte taget och skrek..att jag inte ville in dit. Dem lyssnade inte..
"Han" satte sig ned på toalettlocket och satte ner mig i hans famn, sittandes.
Han höll för min mun hårt.. trots att jag försökte skrika att han skulle släppa mig..
När han hörde att jag försökte skrika.. höll han för min näsa, nedåt. Så jag knappt
kunde andas... eller få någon luft. Jag skrek inombords...tårar rann nerför kinderna av ångest...
"Varför gör dem såhär mot mig, varför just jag?" Tänkte jag då.
Jag kunde inte höra ett ord av vad kompisen sa.. jag var helt borta. Var nära till
att svimma av, på grund av bristen på luften. Efter ett tag... kände jag någon röra mig.
"Han" smekte med sin hand 'där nere' på mig... det var obehagligt... jag ville ut därifrån..
ville få honom att sluta röra mig på det sättet.. men kunde inte röra mig eller göra något..
Jag som inte ens hade kommit in i puberteten.. men ändå vidrörde han mig
på dem förbjudna ställena... i så ung ålder. Det var inget jag ville uppleva nånsin igen...
Jag minns inte hur jag tog mig ut, men dem släppte mig. Jag sprang ut därifrån. Jag grät..
När jag sprang ut, var det en massa andra som bara stirrade på mig.. elever, fröknar..alla.
Jag visste ju inte ens själv vad som hade nyss hänt.. hur skulle jag då berätta för någon...?
Detta var den obehagligaste upplevelsen för mig i så tidig ålder.
Aldrig mer, ville jag låta någon röra mig på det sättet igen.
Han hade antastat mig i sådan ung ålder.
Trots det han gjorde mot mig.. var vi fortfarande "ihop" med varandra.
Ett halvår gick. Och en dag så tog han mig i armen och gick med mig
precis utanför matsalsdörren. "Jag gör slut med dig." sa han och bara gick sin väg.
Benen vek sig och jag gled neråt mot stenväggen.. Vad ledsen jag blev av dem orden.
Men åren gick, och jag klarade mig bra utan honom. Jag hittar nog någon annan.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Mitt första förhållande genom datorn.
"Det var som en dröm. Fast sedd ur en vinkel som i en känslomässig mangabok.men slutade i ut rivna sidor."
Han var den allra första genom datorn, som jag gillade.
Vi träffades ett par gånger, var blinda och kära. Han visade mig runt.. och jag blev
mer kär än förut i honom ju mer jag såg på honom. Han bjöd mig på min första dejt..
Allt det där och lite till.
När jag en dag satt en vänlig kväll nere vid pappas dator i hans kontor
kom ett chockerande mail till mig på hemsidan. Det var "han"
Han hade skrivit en massa ursäktande texter precis innan jag scrollade ner och läste.. "Gör slut"
Jag läste om och om igen.. och vid samma gång, kom tårarna.. som i en repris av en sorgsen drama film. Det värsta av allt var.. att han gjorde slut på Alla hjärtans dag.
Vi fortsatte att vara vänner. Jag möter säkert någon annan..
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Mitt andra förhållande genom datorn.
"Jag sökte efter svar, men fick bara svek "
Vi möttes av en slump. Vi möttes på en hemsida.
Han visade tecken på att han gillade mig.. för att jag var snäll mot honom.
Jag minns honom som en blyg kille, väldigt blyg. Han var något år yngre än mig..
Jag var fortfarande frustrerad efter att min förra kärlek hade svikit mig.
Men denna killen, var där för mig.
Han försökte trösta mig och såg till att prata om andra saker, roligare saker.
Veckor gick, och jag började märka att han på något sätt försökte få mig
att gilla honom på det sättet han gillade mig. Konstigt nog.. fick jag känslor för honom också.
Vi blev tillsammans.. och månader gick.
Tills en dag då han skrev till mig "Du, jag har en sak att berätta för dig.."
Det här bådar inte gott, tänkte jag då..
Med en sorgsen text läste jag .. "Jag är en Jehovas vittne"
Jag blev alldeles iskall i kroppen. Vad är Jehovas vittne? Varför rör det just dig?
"Du är min flickvän, så jag vill berätta en sak till för dig som du måste veta om.."
"Om du fortsätter vara min flickvän, så.. måste du bli en av oss, En Jehovas vittne."
Jag visste inte vad jag skulle svara.... jag var rädd och visste inte vad detta så
kallade "Jehovas vittne" var för något.
"Vi firar inte julafton, nyår eller födelsedagar.."
"... Och händer det en olycka, och man förblöder.. så får man inte göra blodtransfusion"
Jag sa att jag tyckte om honom.. men att jag inte visste vad jag ville..
Jag berättade för mina föräldrar om vad han hade sagt att han var..
Dem blev förskräckta och såg på mig med nästan arga ögon.. "Jehovas vittne!? ..Nej vi låter dig inte bli en sån!!" sa mina föräldrar.
Jag hade inte så mycket val att välja mellan.. Bli ett Jehovas vittne och aldrig mer
få fira julafton, nyår, födelsedagar nånsin mer.. och händer det en olycka och jag förblöder
skulle jag inte få göra en blodtransfusion, jag skulle enligt reglerna bara ligga där på marken och få vänta på att dö... ELLER Låta bli och sorgset nog..göra slut.
Det slutade med att jag gjorde slut. Efter så många tvivel och ångest.. så blev det slut.
Jag hade bestämt mig. Jag var för rädd för att bli något jag inte ens var född till att bli.
Det var inte mitt öde.. Jag kommer säkert finna en annan kärlek.
Mugi/Linn ♥
Yesu, jag sitter o chattar med Mugi :D♥
börjat ta mer kontakt med henne nu, fast denna ggn var det hon.
Jag har nog aldrig sagt detta? Eller..har jag? Jaja xD
Men varje gång jag ser HENNES namn "Mugi/Komugi"
så tänker jag på ALLTING som är sött..."kawaii" ♥ för det e hon :D
och jag tänker på roooosa gulliga färger...m.m
DET ÄR POSITIVT, u know. x3
Hon förtjänar en söt bild
så jag lade in en Random. D: ♥
Jag är glad att hon har manga/japan glöden kvar!!! :D
Hon är så DAMN cute.
xoxo.♥
Norge - 8 Augusti
Efter att ha sovit i en jätte skön säng så var det dax
att stiga upp och äta frukost. Jag fick Choklad pålägg av Grethe :D
Efter frukosten så var det bara för mig och pappa att ge oss av
och hälsa på lite folk runt om i Norge!
Vi åkte till något ställe i Halden, som hette "Vessleveien"
för vi skulle hälsa på några vid namn, Kjell och Rita.
Pappa trodde först att dem inte skulle vara hemma..
Vi åkte dit (tog bara 5 minuter att åka) och vi såg en gubbe
stå och stirra ned på oss från en altan på en kulle.
Pappa verkade känna honom, men jag visste ju inte vem det var..
så hörde man en röst i bakgrunden säga "Göran!?! er det du!?"
Pappa gick uppför stentrapporna på kullen och sa "Det var längesen nu sist"
Jag gick upp samma väg som pappa och undrade vad som pågick.
Då kom en kvinna springandes mot pappa och kramade om honom
nästan som om hon inte hade sett honom på åratal.
När hon såg mig såg hon på mig som om hon inte visste vem jag alls var.
då sa hon "Är detta din dotter? Hon var ju en så liten bebis sist jag såg henne!
Se på henne nu, långt hår och väldigt lång själv"
Jag blev ganska generad, men nickade.
Hon tog min hand och skakade den, hon presenterade sig inför mig
och sa att hon hette Rita, och att gubben som vi såg förut heter Kjell, hennes man.
Det fanns en tredje person där, inte så mycket yngre än dem andra.
Han skakade min hand och sa "Chris".
Jaha? Och vem är Chris då? Jag förstår ju ingenting
om vem som är vad eller något..
När vi alla erbjuds till att sätta oss ner på varsin stol
så började dem vuxna prata oavbrutet.
Jag försökte lyssna så gott jag kunde vad dem sa..
Men det var på norska, så jag förstod inte så mycket.
Men när dem började prata om det som vart, så förstod
jag lite vad det handlade om.
Kjell är min farmors bror.
Rita är Kjells fru.
Rita och Kjell hade inte sett min pappa sen minst 20 år tillbaka.
Pappa brukade hälsa på ofta hos dem när han var yngre, när jag bara var en bebis.
Rita brukade ta hand om min pappa, och har alltid behandlat honom med goda händer.
Och denna så kallade Chris, är Rita och Kjells fosterbarn.
Dem adopterade honom när han var 9 år. Och han och min pappa
brukade umgås mycket då.
Han såg minst ut att vara i 30 års åldern, den där Chris.
Men det är lite hjärtskärande att veta att Chris var i min ålder, 16 år
då han och pappa sågs sist...
Det blev en ganska konstig stämning hos dem.. en sorglig stämning.
Men jag kan förstå dem varför.
Jag var nära till tårar då jag hörde Rita gråta och säga till pappa
"Jag är så stolt över dig Göran, det har jag alltid varit"
Det var vackert... pappa måste verkligen ha varit lycklig
över att fått uppleva stunder tillsammans med dem.
Efter besöket hos Rita & Kjell, så bar jag och pappa iväg igen.
Vi åkte utanför Norge, till Nordby (ett stort köpcenter)
Vi blev hungriga och törstiga, så vi gick en sväng till Mcdonalds.
Nu var klockan redan vid 5, så vi måste skynda oss.
Vi åkte en sista sväng till Svinesund och kollade runt.
Jag såg ett par sånna där "onödiga" glasögon med ränder på (rosa).
Jag köpte dem, och gav mig iväg.
Till vänster, Pappa.. och till höger, där är jag!
Visst är vi coola?!
Pappa.. du ser så Kakkoii ut!
Jätte vacker utsikt från Svinesunds bron.
Jag och pappa stannade till med Motorcykeln
en liten bit innan, bara för att jag
skulle fota utsikten, vad snällt, tack pappa! :)
Det ligger vid gränsen till Sverige och Norge.
att stiga upp och äta frukost. Jag fick Choklad pålägg av Grethe :D
Efter frukosten så var det bara för mig och pappa att ge oss av
och hälsa på lite folk runt om i Norge!
Vi åkte till något ställe i Halden, som hette "Vessleveien"
för vi skulle hälsa på några vid namn, Kjell och Rita.
Pappa trodde först att dem inte skulle vara hemma..
Vi åkte dit (tog bara 5 minuter att åka) och vi såg en gubbe
stå och stirra ned på oss från en altan på en kulle.
Pappa verkade känna honom, men jag visste ju inte vem det var..
så hörde man en röst i bakgrunden säga "Göran!?! er det du!?"
Pappa gick uppför stentrapporna på kullen och sa "Det var längesen nu sist"
Jag gick upp samma väg som pappa och undrade vad som pågick.
Då kom en kvinna springandes mot pappa och kramade om honom
nästan som om hon inte hade sett honom på åratal.
När hon såg mig såg hon på mig som om hon inte visste vem jag alls var.
då sa hon "Är detta din dotter? Hon var ju en så liten bebis sist jag såg henne!
Se på henne nu, långt hår och väldigt lång själv"
Jag blev ganska generad, men nickade.
Hon tog min hand och skakade den, hon presenterade sig inför mig
och sa att hon hette Rita, och att gubben som vi såg förut heter Kjell, hennes man.
Det fanns en tredje person där, inte så mycket yngre än dem andra.
Han skakade min hand och sa "Chris".
Jaha? Och vem är Chris då? Jag förstår ju ingenting
om vem som är vad eller något..
När vi alla erbjuds till att sätta oss ner på varsin stol
så började dem vuxna prata oavbrutet.
Jag försökte lyssna så gott jag kunde vad dem sa..
Men det var på norska, så jag förstod inte så mycket.
Men när dem började prata om det som vart, så förstod
jag lite vad det handlade om.
Kjell är min farmors bror.
Rita är Kjells fru.
Rita och Kjell hade inte sett min pappa sen minst 20 år tillbaka.
Pappa brukade hälsa på ofta hos dem när han var yngre, när jag bara var en bebis.
Rita brukade ta hand om min pappa, och har alltid behandlat honom med goda händer.
Och denna så kallade Chris, är Rita och Kjells fosterbarn.
Dem adopterade honom när han var 9 år. Och han och min pappa
brukade umgås mycket då.
Han såg minst ut att vara i 30 års åldern, den där Chris.
Men det är lite hjärtskärande att veta att Chris var i min ålder, 16 år
då han och pappa sågs sist...
Det blev en ganska konstig stämning hos dem.. en sorglig stämning.
Men jag kan förstå dem varför.
Jag var nära till tårar då jag hörde Rita gråta och säga till pappa
"Jag är så stolt över dig Göran, det har jag alltid varit"
Det var vackert... pappa måste verkligen ha varit lycklig
över att fått uppleva stunder tillsammans med dem.
Efter besöket hos Rita & Kjell, så bar jag och pappa iväg igen.
Vi åkte utanför Norge, till Nordby (ett stort köpcenter)
Vi blev hungriga och törstiga, så vi gick en sväng till Mcdonalds.
Nu var klockan redan vid 5, så vi måste skynda oss.
Vi åkte en sista sväng till Svinesund och kollade runt.
Jag såg ett par sånna där "onödiga" glasögon med ränder på (rosa).
Jag köpte dem, och gav mig iväg.
Till vänster, Pappa.. och till höger, där är jag!
Visst är vi coola?!
Pappa.. du ser så Kakkoii ut!
Jätte vacker utsikt från Svinesunds bron.
Jag och pappa stannade till med Motorcykeln
en liten bit innan, bara för att jag
skulle fota utsikten, vad snällt, tack pappa! :)
Det ligger vid gränsen till Sverige och Norge.